Nu har vi vandrat av oss lite granna. Oj vad jobbigt det var, men vi overlevde!
Nar vi laste i en broschyr blev vi lite skramda av 7-8 timmars tuff vandring och var nara pa att skippa denna vandring som ska vara nya zeelands basta endagsvandring. Dock prata vi med lite folk och antog att de kanske overdrev en smula aven om vi forberedde oss for det varsta. 6.20 gick bussen pa morgonen, sa upp tidigt for att hinna gora matsack m.m...
Forsta biten var lugn, men sedan kom vi till Devils starcase! Manga, manga trappor uppfor. Det var en skolklass som vi hamnade bakom, vilket ledde till en rejal ko. Detta var snarare skont, da man hade tid att pusta ut mellan trapporna ganska naturligt. Val upp var kanske inte trapporna sadar jattefarliga. Men det var ju i efterhand ocksa i och for sig.
Nasta mal var toppen pa tracket. Vi trodde detta skulle ta en evighet, men en halvtimme senare var vi hogst upp. Sparet upp var dock inte sa bra, brant och steningt och med lite regn pa det holl det pa att ga illa. Jag gick faktiskt valdigt forsiktigt uppfor och valde stegen noga, men detta rackte inte pa ett stalle. Halka till och hasa ner en bit, fick grepp igen men forlorade lika snabbt som jag fatt det. Greppa tag i allt mojligt for mitt liv och fick faste ca 2-3 meter ner. Nara ogat, bara centimeter ifran ett 30 meter hogt stup med sylvassa stenar i botten. Nejda, skamt o sido, det var ratt brant och backigt med jag klarade mig utan problem. Lite skrapsar och blamarken, men inget allvarligt. Hade nog lite tur ocksa...
Nu var det bara 3 timmar nedfor. Med mora ben var det bara att traska nedfor. Eller inte sa bara forresten. Forsta biten var brant och inga bra steg. Lavasand och sma stenar som gav fotfaste forst nar man hasat en bit ner med foten. Vi gick forbi grymt fina pooler dar vi ocksa slog oss ner for att ata lunch. Gott med lite mat i magen. Traska och traska och traska och helt plotsligt stod vi i en regnskog. Mysigt, och stigen foljde med ett vattendrag en bra bit. Nar vi trodde att slutet var nara var det ytteligare 10 minuter vandring. Jobbigt! Vid klockan tva stod vi vid slut malet, grymt nojda over var insats!
Tongariro var fargsprakande, annorlunda och haftigt! Helt klart vart mora ben och lite blamarken.
Becka ~ tur i oturen
tisdag, februari 24
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Skicka ett e-mail
Om ni vill skicka ett e-mail till oss så är
Rebeckas adress:
och Micis adress:
Vi blir jätteglada om vi får brev.
Rebeckas adress:
och Micis adress: Vi blir jätteglada om vi får brev.
Inlägg
Ni är med om mycket ni. Spännande upplevelser som ni aldrig kommer att glömma. Var och firade din far och det var något som saknades. Ska bli kul att träffa dig när du kommer hem.
SvaraRaderaKram Moster Maria
Vi har inga stenar från Nya Zeeland....
SvaraRaderaKramar Viktoria
Hej! Det låter som ni har det bra. Det är alltid kul att läsa eran blogg. Det ska bli kul att träffas när ni kommer hem igen. Kram Sandra
SvaraRaderaHäftig tur. Vi missade den, lite tråkigt men betydligt slappare. Haha. Men ni är riktigt hurtiga som går och går. Coolt
SvaraRaderaOhhh.. den där vandringen.. Det var rena döden för mig. Mina skor som jag hyrde gav mig årtusendets största skoskav! Kunde inte gå ordentligt i flipflops efter vandringen. Sen fick jag nån blåsa och lilltånageln trillade av :P
SvaraRaderaMen det var en fin vandring! Är så kul att se bilder från där man själv har varit, känns lite overkligt att vi har varit på samma ställen på ett ställe som ligger så långt bort.
Ha det fint!
Linus
Ps. det var även vid de bergen de filmade Mount Doom-scenerna i sagan om ringen :) Ds.
Nae, stackare! Hade man gjort hela vandringen kommer man upp till toppen av berget och kan kasta ner guldringen i vulkanen precis som i filmen. Hade ju varit roligt! =)
SvaraRadera